Hittar vackra, sorgliga ord.

”No single word in English renders all the shades of тоска. At its deepest and most painful, it is a sensation of great spiritual anguish, often without any specific cause. At less morbid levels it is a dull ache of the soul, a longing with nothing to long for, a sick pining, a vague restlessness, mental throes, yearning. In particular cases it may be the desire for somebody of something specific, nostalgia, love-sickness. At the lowest level it grades into ennui, boredom.”

– Vladimir Nabokov

разлюбить (razlyubit) verb – att upphöra att älska. ryska.
saudade substantiv – en känsla av längtan och nostalgi efter något eller någon man älskar, och som man ofta vet kommer aldrig komma tillbaka, även om man förnekar att det är så. portugisiska.
mamihlapinatapai substantiv – en tyst blick utbytt mellan två människor som förmedlar desperationen och längtan efter att den andra ska agera eller säga något om det som båda önskar, men som ingen av dem gör. yaghan, isolatspråk på tierra del fuego

Att slås av hur mycket det finns i världen, hur mycket lite kommunikation kan göra, alla ord som finns trycka på tunna papper och hur vackert öronbedövande musik kan upplevas. Om ståtlighetens lockelse och högfärdiga drag och skarpa kindben som kontrasterar mot guldiga klänningar. Om långsamt fallande snö som biter i ansiktet och smalbenen och får klänningen att fladdra, den du har på dig i sinnet under morgondagen, för det kommer bara var strax under noll och inte kallare än så. Om att glömma texten till sin favoritlåt.

Försökte lägga upp något igår, om att ”tänk att det redan är november, gaalet!” osv, men det gick inte. Tänkte lägga upp något nu om något liknande, men kom på att jag har inget behov av en blogg, ha-ha-ha.
Lärt mig en smart sak för att undvika att datorn hoppar över en rad när man trycker på enter: håll inne shift samtidigt så
blire
såhär.

Med hjälp av denna interaktiva stjärnkartan och denna guiden har jag förstått mig på hur man hittar Andromedagalaxen. Tror jag. Har inte fått en chans att försöka för det har varit molnigt varje natt sedan dess. Intressant va?
Ha.

Dricker varm choklad litervis. Någon skum belgisk blandning som är typ 5 % kakao och resten xantan-gummi.

En blogg går väl oftast ut på att man berättar vad som händer i ens liv? Händer inte så hemskt mycket som jag vill skriva på en blogg om. Hängde tvätt igår, på vår torkvind som får mig att tänka på 1900-talets hembiträden. Fyndade kläder (ja! jag köpte faktiskt något!) på Erikhjälpen i onsdags. Ett par ljusgråa cheap mondays för 50 kr, ett par svarta gina-shorts för 27 och ett smalt, blått bälte för 14. Woopdido. Upptäckte på facebook att jag inte är säker på om min danslärare heter David eller Gabriel eller både och. Åkte skridskor med klassen och upptäckte att vi har fått en par. Var fånigt glad för dom den dagen. (Ska man skriva dom eller de/dem?) Såg Pixars ”Up” igår, deras nya film. Trodde jag. Den kom ut 2009. Kul.

Läser om existentiell litteratur i min lärobok. Sarte och de Beauvoir var visst polare. Använder en femtiolapp som bokmärke och känner mig som ett rikemansbarn, ha-ha-ha… (Det var det enda som låg närmast. Jag fick två femtiolappar som min mormor hade kvar för att jag klippte hennes hår.)

Nu kom Sara.

Alex, vi har bestämt att vi ska följa julkalendern tillsammans – ses en gång i veckan eller så och se veckans avsnitt. Du är inbjuden.

Jag skjuter upp saker, prokrastinerar, förhalar, ignorerar och bortser ifrån. Det kallas att höra ingenting och att sabotera för sig själv. Að gera ekki neitt. Istället sitter jag vid reddit och facebook, kollar Elsa, Foki och Sandras bloggar flera gånger om dagen och likaså QC och XKCD fastän de uppdateras en gång om dagen respektive tre ggr i veckan. Varför? Tänk vad mycket tid jag kunde haft. Kan ha. Det kallas att göra ingenting och jag kan lika gärna göra något.

Egentligen är det ganska absurt att det kring oss alla finns, existerar, lever andra människor, individer, med andra tankar, känslor, reaktioner och erfarenheter. Lite svårt att greppa. Kanske är det inte så. Kanske finns allt bara i mitt huvud.

Lyssnar på Sonjagon, gör det ni med vetja.

Är egentligen inte helt säker på varför jag skakat liv i denna blogg, som kastats utför ravinen och skakat sig själv in i en långsam, pinsam död redan för länge sedan. Kanske finns det något behov trots allt, ett ställe att samla funderingar och upptäckter på. Men ska inte göra om samma misstag som förut – det får inte bli så privat att jag lika bra kan ha en dagbok istället, inte det som är syftet. Men vad är då syftet? Samla ord. Samla minnen. Samla? Spara. Peut-être kan jag fånga någon flyktig tanke och spinna vidare på. Eller så faller detta i glömska igen.

Det har nästan blivit som ett projekt. Klarar jag av att skriva en blogg, finns det något att skriva om som jag kan redogöra för på lämpligt vis? Är väl det som återstår att se.

Vad som händer nu:

Jag skriver inte på något som jag borde förutom detta. Ska fljótlega gå till en lektion au nom de Samtida kulturuttryck. Lyssnar på We are coming over tonight, fortfarande Sonjagon, men Aristocrat var den enda som fanns tillgänglig online.Hittade två av deras en månad gamla demos på soundcloud, ska bli kul att lyssna på. Kanske inte kul att läsa om. Nå, kan berätta att det snart är höstlov istället. Jag ska köpa kläder för första gången sen åttan/nian. Insett att nudisteremit inte kommer bli hållbart i längden
.

Har inte så mycket som rör sig i mitt huvud – sinnusleysi.

og ég er eirðarlaus.